Ansvar i praktiken

Om Jacob Wallenberg, David Rockefeller och George Soros skulle välja en gemensam representant, vad skulle skilja denna representant jämfört med en som Gandhi, Martin Luther King och Florence Nightingale väljer?

De tre första väljer antagligen någon som de har kontroll över och kan manipulera, och även lägga skulden på om något går fel, medan de tre sista sannolikt väljer bland sig själva den som har mest visdom, och även accepterar fullt ansvar i sin position.

De tre första verkar utan att synas, de tre andra ställde sig själva längst fram i ledet och lät sina inre kvalitéer visa vägen för miljontals människor ända in i döden.

Förhoppningsvis är det uppenbart vilka av dessa som har bäst ledaregenskaper. Varför hamnar då skandalomsusade, korrupta människor gång på gång som folkets högsta representanter i samhället? Tvivelaktiga karaktärer som upprätthåller den rådande ordningen och går vidare till ett välbetalt finansjobb när den politiska karriären är över.

Idag sker det för att bankernas pengar kontrollerar den ekonomi som styr politiken, vilket innebär att vi inte har demokrati i praktiken. Men även om folk skulle förstå detta imorgon, skulle det ta minst ett årtionde av val och förändring av grundlagar för att en förändring ska ske på parlamentarisk väg. Alldeles för långsamt i ett system där allt färre snabbt blir allt rikare på allt fler människors bekostnad.

För snabbare förändringar behöver medborgarna alltså i princip marschera in i riksdag och regeringshus och avsätta de sämsta ledarna som har existerat i modern tid – marionetter, styrda av finansiella intressen och med tillräckligt hög lön och låg moral för att fortsätta vilja ha det så. Personer som håller fast vid politiska ismer, för att det urgröpta, polariserade innehållet i dessa försäkrar deras plats i spelet.

Partipolitik

Partipolitiken är en maktstruktur och en kuliss som garanterar att detta spel, och därmed bankernas makt över samhället, fortsätter. Inget riksdagsparti har bankreform på agendan, och partierna släpper inte igenom några radikala idéer. Vi har sett det otaliga gånger. Motioner läggs fram och blir nedröstade på toppstyrda partikongresser. Enstaka ledamöter som ställer sig upp begår politiskt självmord. I riksdagen blir mindre partier blockerade i frågor som innebär större förändringar, eftersom 99% av riksdagsledamöterna röstar enligt partilinjen.

Att prata om lösningar innan tillräckligt många förstår problemet är i stort sett meningslöst, det förhindrar individuell förståelse, och de som är nöjda med dagens system – nöjda med att ha det lite bättre än andra – kommer att smutskasta lösningarna, dess företrädare såklart, och kritisera detaljer.

Därför tvekar jag inför att presentera ett alternativ till partipolitiken, för jag har nog aldrig sett en sån inbiten tilltro att den kommer att göra samhället bättre, ”om bara det röda/blå blocket får mandat en period till.” De enda politiska ”alternativ” som existerar i folks sinnen är de mest extrema och förödande exemplen som fascistisk diktatur och kommunism.

Ändå, I detta stagnerade tillstånd skulle jag vilja kittla fantasin lite. En lösning på alla problem kommer det inte att vara, individen måste utvecklas även om det sitter en Gandhi, Florence Nightingale eller Martin Luther King på alla representativa poster inom politiken. Men förhoppningsvis kan den här idén bidra med något som inte existerar idag, ett sätt att få de klokaste människorna med bäst ledaregenskaper till de högre politiska positionerna, istället för tvärtom. Vad dessa positioner exakt innebär är okänt. Det är en idé som presenteras, inte en given struktur.

Det faktiska ansvaret

Som sagt i början, skillnaden mellan finanseliten och t.ex Gandhi är att han ställde sig längst fram och tog fullt ansvar för sina handlingar. Ansvar är alltså en viktig egenskap. Hur står det då till med folks ansvar?

Vilken plats är det som gör folk aktivt engagerade, om inte hemmet! Där ska det vara ordning och reda, gräsmattan ska vara klippt och middagen ska vara klar klockan 17. Alla små och stora reparationer på huset utförs snabbt och effektivt. Det är sällan man promenerar genom ett villaområde och inte hör en maskin, som vittnar om ett stort ansvar att hemmet ska vara i gott skick.

Området där folk verkligen bryr sig är alltså inom tomtgränsen och även kvarteret (så inte huspriserna faller…), sen mattas det av väldigt snabbt. Då är det väl inom detta område som en representant ska väljas?

När folk röstar fram någon inom ett område där de känner eget ansvar i praktiken, inte bara genom att klicka gilla på någon Facebook-sida alltså, då blir även värderingarna annorlunda. I dagens riksdagsval spelar det knappt någon roll, man ser en leende person på en affisch som framför partiets åsikter, och så är det inte mycket mer med det. Väljer man en representant för sitt eget lilla kvarter blir visdom och inre kvalitéer mycket viktiga, hellre än politiska böjelser, och grannarna känner man på ett helt annat sätt, och därmed kan man göra ett mycket bättre val.

Den stora skillnaden

Därmed är första steget klart, folk röstar fram representanter på en väldigt lokal nivå, ett kvarter eller en by till exempel. Nu kommer det andra steget, vilket är att låta dessa representanter bland sig själva rösta fram en representant för ett större område, t.ex en stadsdel.

I och med detta har något förändrats radikalt jämfört med dagens system. Nu väljer de mest ansvarsfulla och kloka människorna fram den som de anser är klokast av dem! Kom ihåg, alla dessa är framröstade av folket på den mest personliga nivå som går. Bättre urval går inte att finna, och i detta andra steg preciseras detta urval.

Efter det går representanterna för stadsdelarna och byarna vidare och röstar bland sig själva fram en eller flera representanter för en hel stad eller ett distrikt, exempelvis. Återigen ett urval för att ta fram de bästa av de bästa. Och så vidare, ända fram till högsta nivå, som då skulle innefatta de klokaste och mest ansvarsfulla individerna i landet.

Där har vi grundtanken. Detaljerna är i nuläget irrelevanta, det viktiga är att fantasin kommer igång, och tanken att det faktiskt finns alternativ till dagens system och den värld som det har bidragit till.

Gillade du innehållet? Bli månadsgivare och stöd oss på Patreon!
Du kanske även gillar

Kommentarer är stängda.