Kan det ta slut på meter?

Meter är en måttenhet för att mäta längd, det vet alla. En valuta är en måttenhet för att mäta ekonomiskt värde. Är det lika självklart? Kanske inte, men så enkelt är det i grunden. Låt oss jämföra:

Längd = 20 m
Pris = 20 kr

Längd är storheten, 20 är mätetalet och meter är måttenheten, som vi fick lära oss på högstadiet.

Jämför detta med vår svenska valuta SEK (kronor) som är måttenheten, och storheten kallas för pris.

Tänk dig nu att du har behov av ett hus, går till en byggnadsfirma och de säger ”tyvärr, vi har slut på meter.” Låter det vettigt?

Såklart inte, eftersom en måttenhet inte kan ta slut. Det behövs bara något att mäta med. En måttstock för att mäta en sträcka, pålitliga papperslappar eller digitala transaktioner om man vill mäta värde.

Pengar som allmänt betalningsmedel

Dessa papperslappar eller siffror på bankkonton kallar vi idag pengar, eftersom de accepteras som betalning vid handel med varor och tjänster. Det mesta kan egentligen fungera som pengar, men av olika skäl är det inte praktiskt eller riskfritt med andra typer av betalningsmedel:

  • Det är inte praktiskt att släpa runt på tunga ädelmetaller, som måste vägas och testas vid varje transaktion
  • Värdepapper och kryptotillgångar kan fluktuera snabbt i pris pga en spekulationsmarknad, och kan ej heller användas till att betala skatt
  • Bristvaror i allmänhet gör att investerare håller på dem, av rädsla för ekonomisk nedgång eller i hopp om att priset på dem ska stiga, vilket gör dem till ett ineffektivt medel för betalning.

Genom att ge vår valuta SEK lagstadgad giltighet har vi standardiserat en viss typ av pengar som ett allmänt betalningsmedel för att förenkla handeln.

Hur kan penningbrist vara ett problem?

I teorin verkar det här enkelt och välfungerande. Bristen på pengar har dock blivit ett stort samhällsproblem idag. “Det finns inte tillräckligt med pengar” står snart varenda politiker och säger när deras budget måste skäras ner till nivån att u-länder har bättre välfärd.

Kommuner Måste Spara Cropped

Att politikerna uttrycker sig så invänder inte många emot, trots att alla skulle stå med gapande munnar om någon på en byggnadsfirma uttryckte sig på samma sätt om enheten meter.

Vi behöver ju som sagt bara några papperslappar eller siffror i datorer för att mäta värde i vår gemensamma valuta SEK, så hur kan brist på pengar vara ett problem?

Problemet är att samhället låter någon annan bestämma över vår värdemätningsenhet. Privata banker bestämmer och begränsar hur mycket vi ska kunna mäta genom att pengar skapas via banklån, och dessutom tar bankerna ut en kostnad för detta – ränta – som kallas för “priset på pengar”.

Skulle det accepteras om CGPM, den organisation som sköter SI-måttenheterna, började begränsa användandet av meter och ta ut en kostnad för varje längdmätning som görs i världen?

“Det finns ingen penningbrist, det har aldrig funnits så mycket förmögenhet” hör man ibland som förklaring, men eftersom pengar idag består av räntebelagda skulder, gör räntan och all annan icke-produktiv belastning att pengarna hamnar i den finansiella delen av ekonomin och inte kommer realekonomin till nytta, där de verkligen behövs. Om politiker har pengar idag är det på grund av ytterligare skuldsättning. Vi har en serie på Youtube om detta.

Pengarnas funktion

De flesta förstår att en valuta är en standardiserad måttenhet för ett land precis som meter och kilogram, men när man börjar prata om att betalningsmedlet för denna valuta endast ska ha samma funktion som en måttstock, då blir det snabbt protester, i stigande känsloarguments-ordning:

  • “Pengar fungerar även som värdelagrare, det fick jag lära mig på dag ett i Wallenbergs ekonomiska högskola.”
  • “Att jag tjänar miljoner på att ta en en skälig/måttlig/rimlig procent på finansiella transaktioner är väl inget problem, i slutändan optimerar jag ju ekonomin genom att underlätta förflyttning av kapital till den plats där det behövs.”
  • “Pengar är en chimär, man skulle lika gärna kunna använda kokosnötter.”
  • “Ingen har rätt att styra över hur jag använder mina pengar!”

Dessa argument bygger på hur det fungerar idag, men vad som gäller idag är inte samhällsnyttigt, vilket i sig borde vara uppenbart:

Behöver vi fler bevis på att det finansiella systemet inte verkar för allmänhetens bästa, eller ska vi försöka en gång till “med samma mynt”?

Snarare bör vi tänka om när det gäller pengarnas funktion och inte tro blint på de rådande ekonomiska teorier som har tagit oss till dagens situation.

Vad ska då pengar kosta?

Vi vänder på resonemanget:

Eftersom kronor är en måttenhet och ränta är priset på denna, hur mycket ska måttenheterna kilogram och meter kosta att använda?

Vad ska en måttstock kosta? Med dagens teknologi är kostnaden för att producera några bitar ihopfällbart trä försumbar. Det skulle kunna vara en födelsegåva, alla nyfödda får en måttstock och därmed är problemet med att mäta längd löst. Alla kan göra det närhelst de behöver.

Priset på måttenheten kronor bör därmed också vara försumbart, speciellt eftersom majoriteten av pengarna idag är digitala. Men priset på kronor är inte försumbart eftersom räntan existerar med vinstmaximeringssyfte. Någon har som affärsidé att tjäna pengar på pengar, vilket egentligen är lika orimligt som att organisationen med ansvar för metersystemet skulle börja profitera på längdmätningar. Eller att de skulle börja med ett inflationsmål för metern, med målet att göra den två centimeter längre per år!

“Menar du att nyfödda ska få obegränsat med pengar, eftersom en måttstock kan användas för att mäta obegränsat långt?”

Är en tvåmeters måttstock så effektiv? Knappast, men oftast tillräcklig för att utföra mätningar i vardagslivet. Vi har kommit så långt i den teknologiska utvecklingen att mat och husrum kan betraktas som en mänsklig rättighet (speciellt eftersom en tredjedel av all mat kastas). Därför är det inte orimligt att alla får en summa tillräcklig för att de grundläggande behoven ska vara uppfyllda.

“Den summan blir ju väldigt stor om den ska räcka ett helt liv.”

Precis, därför bör vi betrakta pengar ur ännu ett perspektiv – som en representation av materiella tillgångar.

Pengar som representation av materiella tillgångar

För att fortsätta på den fysikaliska jämförelsen med längd och vikt; eftersom allt materiellt bryts ner, bör då inte även pengar, som sägs vara dess representation i form av värde, göra det?

Det vi behöver i vardagen för att livet ska fungera – mat, kläder, etc – har relativt begränsad livslängd. Mat håller inte mer än någon vecka. Kläder slits ut om man inte är väldigt försiktig. Men samtidigt ska vi kunna lägga pengar på hög hur länge som helst? På vilket sätt representerar då pengarna det vi behöver för att ha ett fungerande liv?

Uppenbarligen är värdelagring i pengar, som nämndes tidigare, inte kompatibelt med hur livet egentligen fungerar. Naturen går i cykler, därför bör vi härma den välfungerande naturen och betrakta pengar som en del av detta kretslopp – de försvinner med tiden, och återkommer med tiden. Ett fungerande intervall för detta verkar vara en månad.

“Men man måste väl få spara om det blir sämre tider?”

Uppstår en reell ekonomisk kris, dvs inte genom bankernas begränsning av betalningsmedlet och ockrande genom ränta, utan pga en naturkatastrof, svår missväxt, etc, då måste vi alla hjälpas åt att få samhället att fungera. Den som tror sig kunna glida igenom en sån kris genom att ha samlat på sig digitala siffror eller papperslappar, bör betraktas som den som samlat på sig måttstockar för att kunna mäta mer än andra.

Om pengarna ska beskriva realekonomin måste de alltså brytas ned över tid och återcirkulera, på samma sätt som i naturen.

“Vissa material bryts inte ner på mycket lång tid, guld till exempel.”

Visst, men hur mycket är guld egentligen värt? Guld har ett mycket begränsat realvärde för den mänskliga organismen – resten av värderingen är ändå fiktiv. En rest från tiden då metaller värderades utifrån sin oxidationsbeständighet – som alla har glömt bort att tänka på.

“Inflationen gör att pengarnas värde minskar över tid.”

Anledningen till inflationen har vi skrivit om flera gånger tidigare, den är en konsekvens av dagens dysfunktionella finansekonomiska system. Riksbanken har dessutom erkänt sin oförmåga att styra inflationen, en tro som länge har indoktrinerats genom dagens ekonomiska teorier.

“Men om jag vill köpa något dyrt som en bil då?”

Hur dyr kommer en bil att vara i ett fungerande ekonomiskt system? Det vet vi inte riktigt, eftersom dagens priser är extremt missvisande pga överskuldsättningen som skapas av räntekostnadstillväxten. Kanske kommer kostnaden för det mesta vi behöver att vara försumbar, inte otroligt med tanke på dagens nivå av automation, där tekniken utvecklas ständigt och man snart kan skicka in material i ena änden av en fabrik och på andra sidan kommer en färdig bil ut, med minimal mänsklig inblandning.

Bilköp och de höga kostnaderna för bilister skulle kunna bli ett mycket mindre problem redan idag genom gratis kollektivtrafik, men då får bilindustrin problem, vilket inte går ihop med att vi har ett finansiellt system som kräver oändlig tillväxt på en ändlig planet. Det verkar dock inte ens miljörörelsen förstå.

Om vissa saker ändå bedöms kosta mycket skulle man kunna ta ett lån – som till skillnad från idag skulle vara räntefritt och amorteras genom skatt – där den skattemässiga funktionen endast innebär att ge valutan giltighet över en geografisk yta. Skyhöga skatter är alltså ett minne blott eftersom samhället kan skapa de pengar som behövs för att realekonomin ska fungera, varken mer eller mindre, eftersom det bara handlar om att mäta och beskriva det värde som produceras.

Valutans giltighet, dvs vår gemensamma överenskommelse för en fungerande handel i samhället, skulle kunna bli en del av den konstitutionella grunden för vårt land, istället för att grunda länder baserat på känslor i form av “nationell samhörighet”, som tar sig så enfaldiga uttryck som indelningar i hudfärg, och har använts i århundraden för att ställa människor mot varandra på nivån att världskrig har brutit ut.

Måttstocken – hur mycket är den värd?

En sista viktig detalj: Hur mycket är din måttstock hemma i verktygslådan värd? Prova att lägga ut den på Blocket om du inte är helt säker.

Samma sak måste gälla för pengar, vars funktion är att underlätta handel, inte ha ett inneboende värde eller vara knutet till något som vi upplever värdefullt bara för att det glimrar. Pengar i en handelstransaktion måste fungera mer som ett bokföringsverifikat än något man kan spara eller tjäna ytterligare pengar på genom finansiell spekulation. Ingen redovisningskonsult skulle påstå att siffrorna i bokföringsprogrammet är “värdefulla”, ändå är det så vi betraktar pengarna på bankkontot.

Det är dags för ett paradigmskifte i vårt tänkande kring pengar, från något som lockar fram människans girighet till ett mätverktyg som gör att vår samvaro fungerar bättre. Samhällets behov och resurser måste bestämma hur mycket vi ska mäta, inte en fullständigt ologisk brist på måttenheten och mätverktyget. Därför behöver vi bankreform och en ekonomisk demokrati, där bankerna inte längre kan begränsa vårt behov av att använda en måttenhet. Läs mer om det här!

Vill du se mer av det vi gör? Stöd oss på Patreon!
Du kanske även gillar

Lämna Ett Svar