Två rätt blir fel

Jag är ganska säker på att den svenska vänstern-godhetssidan och de etablerade kommer få en chock och panik efter detta val. Ingenting tyder på något annat.

Det vänder nu till att skjuta den egna oförståelsen till andra sidan av myntet eller andra vingen av fågeln om man så föredrar. Kroppen, problemet, består.

”Det är invandrarnas fel”. Därför ska vi verka starka och slänga ut fler. Hårdare tag och ingen räkmacka kommer vara rådande i skiftet om en stund.

Någon form av nationalromans tar plats. Som ett av världens äldsta länder kommer frasen: ”Våra förfäder byggde detta land och det ska vi försvara” att bli oerhört populär.

Väldigt få kommer se individer utan istället hårdnackat upprepa det vi sett i historien. Väldigt få kommer vilja skrapa mer än på ytan och söka sig inåt sig själva och nedåt under lager av kosmetika.

Folk kommer vidare stå i parti mot varandra och den största sidan kommer vara den som tror att invandringen förstör ekonomin och nationalstaten.

Låsningen

Vänstern och de ”goda” kommer säga vi tjänar på invandringen. De har rätt i rådande system. Men inte på det sätt som folk i allmänhet tror.

Högern och de nationalistiska kommer säga vi förlorar på invandringen. De har också rätt men inte på det sätt som folk i allmänhet tror.

Ser ni låsningen? Vi förenklar det för att göra det tydligt.

”Vänstern” har rätt för i ett system som bygger på ökad skuldsättning så är det belåningsbara poster som är viktigt. Befolkningsökning för att möta kravet på ny skuldsättning som håller igång systemet. Så vänstern menar egentligen att vi importerar nya skuldslavar genom invandring av krigsflyktingar och migranter. Ingen skuldsättning inga nya pengar skapade en mycket enkel sak att förstå.

Högern och de nationalistiska har rätt för i ett system som bygger på ökad skuldsättning, ett absolut krav och där varje ny bokföringspost måste vara produktiv och hjälpa till att få ut pengar i ekonomin genom arbete och konsumtion så är gruppen om man klumpar ihop den ”invandrare” inte produktiva. De kostar mer än det ger i slutänden. Varje post (individ) är en bokföringspost som ej är tillräckligt produktiv och skuldsätter sig för att handla boende, mat, bil etc med egna intjänade pengar blir en belastning som tar från andras kassa. Högre skatter och moms, kravet på mer bidrag, ett absolut krav på krympande pensioner och nedskärningar i välfärden. Ett absolut krav på ökad belåning av stat och kommun för att det nya humankapitalet ej själva klarar detta.

Så om vi då kan anta att båda sidor har rätt, kan vi lämna diskussionen om värderingar och känslor och symptom bakom oss? Värderingar är ju något individuellt och ej en kollektiv affär ändå så i Sverige har vi tio miljoner värdegrunder… det tycks rörigt enligt mig.

Om både vänsterns goda och höger-nationalister och patrioter har rätt men ingen av dem kan förändra något utan att sänka samhället. Vad är då kvar?

Utvecklingen är oundviklig. Systemet sjunger på sista versen och det måste bli mycket värre inom kort.

Ska vi då stå fast i parti mot varandra och ha rätt på varsin sida men ingen lösning?

Slänger vi ut folk så faller systemet och låter vi som land folk stanna så faller systemet lik förbannat.

Ett bredare perspektiv

Är det inte vettigt vid en sådan här punkt, en vattendelare, att faktiskt börja bedöma människor som individer med bra eller dåliga beteenden och istället? Ett rätt plus ett rätt blir ju här fel. Resultatet så länge vi tillåter våra politiker att driva systemet i sig vidare genom ökad skuldsättning till given utgång, blir ovillkorligen fel.

Måste vi inte börja i grunden innan vi diskuterar sekularisering eller religiös fanatism som grunden för samhällsbygget? Eller är det klokt att anta att alla av den ”sorten” är si eller så?

Samhället är just nu som en superinfekterad subkutan böld som spricker vilken dag som helst. Den som skriker rasist eller fascist högst utan att röra kärnan är den som hörs mest och också den som minst kan förändra något alls. Dessa individer leder oss bokstavligen mot vår egen finansiella död och lidande.

Det är nästan så man får intrycket av att det är meningen för att ta fokus från det mycket enkla matematiska problem som ligger till grund för ett enormt mänskligt lidande-tillväxt-ökad skuldsättning mot evigheten på global skala… eller i alla fall tills det faller på sin egen orimlighet.

Att låta samhället falla på en ekvation som alla kan förstå måste väl nästan vara definitionen av dumhet och här kommer varken godhetskämparna eller den andra sidan undan. Båda sidor är rädda för ord och för att erkänna sin egen del i upprätthållandet av denna galenskapen.

Gillade du innehållet? Bli månadsgivare och stöd oss på Patreon!
Du kanske även gillar

Kommentarer är stängda.