Principer, ismer och verkligheten

När någon börjar skapa principer, inte sällan extrema, och sammanfattar dessa, slutar det oftast i en ism.

En ism är inte verkligheten. Verkligheten har inga partifärger, ideologier, eller liknande tankegods som människan skapar i sina försök att kontrollera sin omgivning.

Verkligheten bara är. Där finns genialiska naturlagar, djur som äter andra djur, skogar som samarbetar genom ett kommunikationsnätverk, på en djupare nivå atomer som utbyter information, osv… Och oavsett vad man har för moraliska och filosofiska tankar om detta, är det ett system som har fungerat i miljarder år, där extremer hanteras i cykler på ett naturligt sätt. När något blir extremt i naturen slutar det i fysisk död och återvinning.

Att då skapa en ism, en begränsad modell av verkligheten baserat på extrema principer, är inte att orientera sig efter verkligheten. Då har man både slutat tänka fritt (eftersom man följer en modell) och knappast förstått grunden i hur naturen fungerar. Naturen är dynamisk, komplex och strävar efter balans, precis som mänskligt beteende. Ingendera passar in i några fyrkantiga, begränsade​ ismer och principer.

Det finns en inbyggd blockering i principer, som att man nu har definierat en optimal struktur. Något man inte viker ifrån vad som än händer.

I förhållande till Universums existens har människan knappt funnits en hundradels procent av den tiden. Därför erkänner jag min okunskap inför dess storhet, och försöker att inte ta något till principnivå, dvs. tro att jag är färdig inom ett visst tankeområde. Jag försöker att förstå mig själv och bli en bättre människa, men är lat ibland, och skulle därmed bryta mot eventuella principer om jag hade dem. Därför gör jag det jag kan för att inte tillskriva mig några principer, tankemodeller eller dylikt. Som oftast är någon annans dessutom.

Men det här tjatet om bankreform då? Det är en fråga som är större än de ideologiska ismerna, därför ser jag inte bankreform som knutet till en ism, utan något som är ett nödvändigt steg mot ett samhälle för vårt gemensamma bästa. Oavsett ideologi existerar handel mellan människor, ett gemensamt begrepp som ganska snabbt kräver ett gemensamt betalningsmedel. Då behöver man inte ta till någon ism utan bara se handel som något naturligt, och försöka förstå vad som gör att det inte längre fungerar.

Att tjäna pengar på pengar är helt enkelt inte naturligt. Alla försök att tillämpa det i ett socialt sammanhang har snabbt brutit samman. Därför, precis som naturen har sina välfungerande lagar som har upprätthållit det systemet i miljarder år, kanske man ska skapa ett fåtal kloka, naturimiterande grundlagar för att utforma ett välfungerande samhälle, och hindra ett fåtal egennyttiga individer från att förstöra för alla andra?

Här kan ismerna komma rusande tillbaks om man inte är försiktig. En viktig aspekt är att dessa kloka lagar måste upprätthållas. Vad ska man annars ha lagar till om det inte blir några konsekvenser av att bryta dem? Då kommer protester från några extrema ismer med lättköpta fraser som ”makt korrumperar”. Men i detta finns en motsägelse! Om ismernas extrema principer tillåts, kan det inte finnas något som hindrar vem som helst att ha sina egna principer, i det här fallet ”jag ska inte låta mig korrumperas.”

Så antingen fungerar principer, och man kan undvika praktiskt taget alla försök som ismerna gör att låsa in människor i sina tankemodeller, eller så fungerar principer inte, och då bör vi faktiskt skapa ett samhälle som orienterar sig efter den dynamiska verkligheten, på vår nuvarande nivå av förståelse. Ändras vår förståelse, ändras de lagar som samhället baseras på.

Fritt tänkande, utan att någonsin säga ”jag är klar”.

Gillade du innehållet? Bli månadsgivare och stöd oss på Patreon!
Du kanske även gillar

Kommentarer är stängda.