Med ocker som prismodell

Tjänstesektorn har lyckats skapa en prismodell som det börjar bli hög tid att ifrågasätta. Det handlar om den procentuella modellen, där ett företag, oftast en mellanhand, tar en procentuell del av intäkterna som betalning.

Det kan verka bra för små företag, som bara betalar med faktiska intäkter, och stora företag betalar mer och gör att de mindre företagen kan ha tillgång till tjänsten. Men i den digitala tidsåldern blir inte detta realistiskt.

Ett factoringföretag som Klarna, som tar ca 5% i avgift, kommer i det fallet att tjäna 5 kr på en faktura på 100 kr, men 50 kr på en faktura på 1000 kr. Alltså, 10 gånger så mycket intäkter på exakt samma utförda arbete. Deras system är automatiserat, datorerna drar inte mer ström för att de lagrar ett högre tal. De anställda får inte mer lön. Ett högre fakturabelopp innebär förvisso högre risk, men riskerna är kända på förhand och utspridda över hela kundstocken.

Denna modell står alltså varken i proportion till utfört jobb, eller funktion i verkligheten. Bokningstjänster för hotell är ännu ett exempel, som kan ta 10% av hotellet för varje bokning. Här finns det absolut ingen risk, så det är rent procentuellt ocker, och enda sättet för många hotell att klara detta i dagens hårda konkurrens är att höja priserna. Konsumenten betalar alltid i slutändan.

Finansiell belastning på realekonomin

Den finansiella belastning som denna prismodell innebär visar sig tydligt när företag som mest låter siffror flyttas runt i datorer tjänar miljarder, jämfört med företag i realekonomin som måste slita hårt och låta sina låga marginaler försvinna till de finansiella bolagen. Glöm inte att räkna in alla avgifter dessutom, en sorts minimumgaranti, vilket gör att de procentuella ockrarna inte tar någon som helst risk. Och inte sällan tjänar stora summor endast på avgifterna.

När det procentuella ockret tillämpas på vårt allmänna betalningsmedel blir situationen fullständigt vettlös, det vet alla som förstår hur pengar skapas, och det behöver vi inte gå in på just nu, men helt klart är att procentuella prismodeller, precis som ränta, inte står i proportion till utfört arbete och skapar en icke-produktiv belastning på övriga samhället.

Jämfört med verkligheten

  • Ingen skulle acceptera en procentuell del av lönen i betalning för att hyra en bil.
  • Det accepteras inte att internetleverantören tar betalt per trafikmängd, vilket har gällt länge för bredband men märks även på mobiloperatörerna nu.
  • Det skulle vara helt orimligt att det blir dyrare per mil att åka taxi ju längre man åker.

De flesta företag i realekonomin har räknat på sina kostnader och erbjuder ett fast pris per enhet. Detsamma måste dessa företag kräva av sina tjänsteleverantörer, genom att vägra acceptera procentuella prismodeller. Tjänsteföretagen får räkna ut sina faktiska kostnader och sätta ett fast pris baserat på dessa, precis som alla andra.

Gillade du innehållet? Bli månadsgivare och stöd oss på Patreon!
Du kanske även gillar

Kommentarer är stängda.