I skrivande stund finns det över 1600 stycken kryptovalutor att spekulera i enligt CoinMarketCap. Många talar sig varma om kryptovaluta som ett sätt att komma bort från bankernas grepp om betalningsmedel och människor, men löser de verkligen de djupare problemen som döljer sig i detaljerna? Låt oss ta en titt.
Utländska intressen, mestadels Kinesiska eftersom elektriciteten är billigast där, äger datorkraften som skapar valutorna. Intressenter och duktiga programmerare bestämmer sedan hur de vill modifiera valutan, som i Bitcoins (BTC) fall har förgrenats över sjuttio gånger(!), och därmed har sjuttio gånger så många enheter skapats.
Till exempel är priset på förgreningen ”Bitcoin cash” idag 8 700 SEK, vilket innebär att utan att göra någonting har alla som äger Bitcoin fått en saftig bonus.
Tänk nu att Bitcoin och dess förgreningar skulle vara allmänt accepterade ”valutor” (digitala bristvaror är en mer korrekt term). Plötsligt har alla tiotusentals kronor mer att handla för. Vilken otrolig inflation! Handeln skulle höja priserna rejält, och när valutan tappar 20% av sitt värde, vilket har hänt ett stort antal gånger för Bitcoin, skulle priserna bli för höga. Realekonomin skulle vara i händerna på vilda spekulationer.
Verkar det här vara ett bra system för handel?
Falsk demokrati genom investeringar
På tal om spekulationer: De som äger datorkraften har ett oligopol på valutorna i sig, eftersom knappt någon handel kan göras utan deras enorma datorresurser, som måste existera för att inte valutan ska tappa i värde. De som påstår att det här är rättvist och samhällsnyttigt menar att användarna, folket, ”röstar” på dessa s.k valutor genom investeringar, och bestämmer på så vis vilka valutor som ökar i värde.
Om man försöker få den här röstningen till att likna någon sorts demokrati, behöver man nog fundera ett varv till. Ju mer pengar desto mer röstkraft? Ridå.
För varje investering existerar dessutom en mellanhand, i form av växlingskontor som tar minst 3% för att växla skuldvaluta till kryptovaluta, och ca 0,2% för varje växling mellan kryptovalutor. Låt oss ta växlingskontoret Bitfinex som exempel. Deras avgifter är ca 0,2% och de skryter med en omsättning på 22 miljarder dollar på sin hemsida. Låt oss räkna på det:
22 000 000 000 * 0,002 = 44 000 000 USD
Bitfinex har alltså minst 44 miljoner dollar i intäkter per månad för en i stort sett helautomatiserad process på en datorinfrastruktur som är billigare än någonsin att outsourca. Hur samhällsnyttig är denna ockrande vinstmaximering genom finansiell spekulation? Hur belastande är den inte på övriga samhället, precis som de flesta kryptovalutors exponentiellt ökande krav på datorkraft?
På tal om infrastruktur behövs även en telekominfrastruktur för att överhuvudtaget använda dessa valutor, något som kanske tål att tänkas på också, vem som äger och kontrollerar den.
Sammanfattning
Varken kryptovalutor (digitala spekulationsdrivna bristvaror) eller dagens fiatvalutor (bankägda räntebelastade skuldvalutor) är lösningen på ett gemensamt finansiellt system som ska underlätta handel i samhället. Båda är ett oligopol med en demokratisk kuliss.
Det är dags att se igenom det här digitala Klondike och sluta sätta ett imaginärt värde på siffror i datorer. En valuta ska beskriva realekonomin som en värdemätningsenhet, inte vara föremål för avgiftsbelagd vinstmaximerande spekulation.
Kommentarer är stängda.