Att kunna orientera sig på himmelen så ock på jorden

Arvet från Macropedius – Humanismens fader

Georgius Macropedius (1497-1558) var en nederländsk lärare och en av dåtidens största författare av latinska pjäser. Macropedius föddes som Joris van Lanckvelt i Gemert i Noord-Brabant i Nederländerna, och när han kom till ålder flyttade han till Hertogenbosch, där han studerade på den lokala skolan. Joris bodde under denna tid hos ”Det gemensamma livets bröder” som följde en humanistiskt influerad religiös reformrörelse på 1300- och 1400-talen som utgick från Nederländerna vid namn ”Devotio moderna”. Dess mål var innerlig fromhet och aktiv kärlek mot b.l.a fattiga människor, en rörelse Joris så småningom anslöt sig till, då 15 år gammal när han började förbereda sig för en karriär som lärare.

Denna tog sin början 10 år senare när han började att lära ut latin på den kommunala grammatikskolan och ungefär samtidigt ändrade han sitt namn till det han skulle komma att bli allt mer känd under. År 1530 efter att ha arbetat som rektor för skolan i Hertogenbosch flyttade han till sist till norra Nederländernas – vid den tidens största stad – Utrecht där han fått jobb som rektor. Han förvandlade där Hieronymusskolan till den mest ryktbara skolan i hela landet där man främst lärde ut latin, grekiska, poesi, retorik, och möjligen även hebreiska.

Macropedius visste mycket om de sju fria konsterna och klassiska språk som latin, grekiska och hebreiska. Han var väl bekant med den klassiska grekiska och romerska litteraturen, såväl som med Bibeln och kyrkofädernas skrifter. Genom att skriva böcker och skriva ned sina lärdomar bidrog Macropedius i hög grad till den framgångsrika humanistiska reformen av utbildning under början av 1500-talet. Han främjade outtröttligt grekiska, inte bara för läsande av Nya Testamentet utan också för studier av de klassiska grekiska författarnas verk, något vi uppmanar läsaren att hålla i minnet för vidare kontextuell förståelse.

Samma år som Macropedius år 1558 slutligen drar sig tillbaka så dog han, 71 år gammal. Många av hans studenter lät därefter bygga en monumental grav och hänga ett porträtt av Macropedius över denna som ett bevis för sin eviga tacksamhet. En av dessa elever skulle sedermera göra sig än mer känd än sin mentor, ända fram till dags datum, och detta var ingen mindre än kartografen Gerardus Mercator.

Kartografen Gerardus Mercator

Under den nederländska storhetstiden på 1600-talet var landet ett av de mest framgångsrika handelsländerna i världen, som koloniserade stora delar av Sydostasien och södra Indien. Nederländernas handel och framgång var betydande ända in på 1800-talet och landet var länge det enda europeiska land som hade rätt att handla med Japan. Detta skulle dock ej så enkelt låtit sig göras utan de kartor som Gerardus Mercator (1512-1594) – med all säkerhet på uppdrag av dessa handelsintressen – plockade fram i syfte att kunna navigera sig enklare på haven. Mercator-projektionen är ännu idag världens mest igenkända och använda karta.

Den vinkelkorrekta Mercator-projektionen i kontur, ovanpå Gall-Peters projektion som visar alla länders rätta storlek i proportion till varandra.

Gerardus Mercator föddes som Gerhard de Kremer. Namnet Kremer betyder ”handlare” – eller som vi skulle säga på svenska, ”krämare” – vilket på latin blir Mercator, och han var alltså en nederländsk kartograf. Mercator-projektionen är en vinkelkorrekt men inte till ytan korrekt projektion (se illustration ovan), vilket ger stor användbarhet som sjökort. Mercator myntade även ordet ”atlas” som beteckning på en kartbok, vilket inte alls ter sig speciellt konstigt om läsaren vill påminna sig om vem som utgjorde hans lärare i såväl grekiska såsom latin, och som alltså förespråkade studier i grekisk forntida litteratur.

Titanen Atlas

I grekisk mytologi finner vi Titanen Atlas, som efter att ha förlorat slaget mot de nya gudarna på Olympen blir bestraffad av Zeus att bära himlavalvet på sina axlar för all evig framtid, på den plats som för sin dåtid var världens ände, närmare bestämt nordvästra Afrika, eller omskrivet vid den geostrategiska förträngningen Gibraltar.

Atlas luras sedan av Herkules, som fått i uppdrag att utföra 12 storverk, att hämta äpplena av guld som bevakas på den Afrikanska kontinenten av Atlas döttrar Hesperiderna, genom att Herkules under tiden axlade bördan av att hålla upp himlavalvet medan han så gör, för att därefter genom svek få Atlas att axla bördan på nytt – symboliskt inte sant?

Atlas öde förseglas när ytterligare en grekisk hjälte vid namn Perseus dyker upp vid denna strategiska förträngning och ber om gästfrihet men avvisas, varpå Perseus blir så ilsk att han visar upp Medusas avhuggna huvud och förvandlar Atlas till sten. Det är så vi lärt känna uttrycket ”bergen bär himlen”, då Atlasbergen i nordvästra Afrika traditionellt har sagts vara den plats där Atlas bär upp himlavalvet.

Enbart denna saga inom grekisk mytologi talar mycket för att Gerardus Mercator hade fullständigt klart för sig det som de gamla grekerna långt dessförinnan förstått sig på, vilket är vikten av kontrollen av strategiska förträngningar för vidare kontroll på naturresursflöden, för att kunna anskaffa sig rikedom.

Detta kom längre fram att döpas till Merkantilism, tanken att välstånd bygger på ackumulation av ekonomiska tillgångar, vilket man bäst åstadkommer genom att upprätthålla ett överskott i utrikeshandeln, vilket möjliggör en ackumulation av ädla metaller. Merkantilism var den ledande ekonomiska teorin i Europa från tidig modern tid på 1500-talet, till slutet av 1700-talet.

Atlas bror, Prometheus

En annan berättelse inom grekisk mytologi som pekar i samma riktning är den om Atlas bror, titanen Prometheus – den förtänksamme, den kloke – som valde sida med Zeus tillsammans med sin andra bror Epimethius – ”den som tänkte efteråt”, ”efterklok” – i kriget mellan Titanerna och Olympierna. Prometheus hamnar därefter i konflikt med Zeus över dennes styre och hans ovilja att ge den heliga elden – upplysning – kunskap – till människorna med anledning av att då skulle människor sluta tro på gudarna som därmed skulle bli mindre gudalika. Kunskap är ju som bekant makt, och makt är kraft att bryta motstånd. Prometheus väljer då att istället stjäla elden och ge den till människorna, varpå människorna i allt större utsträckning precis som förutsetts började tappa tron på de som härskade över dem.

Zeus förbud mot kunskapen av eldens upptäckt kallades av Grekerna för den oligarkiska principen.

Zeus blir ursinnig och kedjar Prometheus som ett straff på Kaukasus – ännu en naturlig geostrategisk förträngning – där han varje dag får sin lever uthackad av en örn men som på natten växer åter, varpå Prometheus får genomgå lidandet dagen därpå, om igen i en evig cykel av lidande fram till den dag då Herkules skjuter örnen och befriar Prometheus. I tacksamhet berättar han för Herkules hur han ska komma åt guldäpplena enligt berättelsen ovan. Detta återupprepade lidande som Prometheus får utstå är svårt att tolka på annat sätt än att grekerna mycket väl förstod hur området kring Kaukasus alltid skulle vara fyllt av mänskligt lidande just p.g.a att det utgör knutpunkten till 4 olika världsdelar – Afrika, Europa, Mellanöstern, Asien – hjärtat i världshandeln – Midgård på fornnordiska.

Detta alltså långt innan de Abrahamitiska religionerna gjorde sitt första framträdande, varför religioners syfte främst verkar ha handlat om att dölja vikten av kontroll över strategiska förträngningars betydelse, för ekonomiskt utveckling – ett socialpsykologiskt kontrollverktyg.

Ytterligare geostrategiska förträngningar

Om läsaren ännu inte är övertygad kan vi väl även i detta tillägga att den första kartan som Gerardus Mercator låter sig göra är över den geostrategiska förträngning vid Afrikas nordöstra del som är den enda landförbindelsen mellan Afrikas kontinent vidare upp i Eurasien – Palestina. Ett område som kontinuerligt varit ockuperat genom historien av allt från Romare, den katolska kyrkans korsriddare, Napoleon, Det ottomanska riket, eller som idag bakom kulissen av religionen judendom för att undvika kritik mot detta kolonialväldeslås.

Tar man således dessa förträngningar i åtanke i ett system där det underliggande värdet på de pengar som styr den ekonomi som kontrollerar politiken utgörs av strategiska naturresurser och dess flöden, kanske vi därvidlag också kan komma till insikt om varför där nu råder konflikt vid den sista förträngningen som fortfarande inte nämnts ovan i förhållande till den Afrikanska kontinenten, nämligen den vid Djibouti vid Afrikas horn över till Jemen. En konflikt som döpts till den värsta humanitära katastrofen i mänsklighetens historia, och där Sverige idag sitter med stridsledningsfunktionen.

Att Sverige och dess politiska adel således bedriver kolonialväldespolitik bakom kulissen av att utgöra en humanitär stormakt, är för allt fler i världen numera så pinsamt uppenbart att bara en svensk kan missa det.

Den humanitära stormakten Sverige säljer gärna vapen till religiösa fundamentalister, som skapar katastrofområden genom militära angrepp på närliggande länder.
Gillade du innehållet? Bli månadsgivare och stöd oss på Patreon!
Du kanske även gillar
1 Kommentar
  1. Klas Nordin säger

    Har vi någon korrekt karta av jorden? Hur ser den ut?

Lämna Ett Svar