Spelet bakom Pearl Harbour

Denna artikel härstammar från ett Facebook-inlägg från Marcus som publicerades 12 september 2020 som vi nu publicerar här.


Såhär dagen efter den största falskflaggattacken på amerikansk mark i modern tid, så påminner vi oss om den näst största som var den politiska hävstångseffekt som behövdes för att få amerikanarna med i andra världskriget.

I augusti 1941 höll den brittiska premiärministern Winston Churchill och den amerikanska Presidenten Franklin D. Roosevelt ett topphemligt möte på det brittiska slagskeppet ”HMS Prince of Wales” för att diskutera militära frågor, inklusive USA:s då topphemliga hjälp i Englands krigsansträngningar mot Tyskland.
Senare samma månad fångade brittiska kodbrytare upp ett meddelande från japanerna med en exakt och detaljerad redogörelse för detta möte, och det skulle sedermera visa sig att den som skickade informationen inte bara sedan länge var associerad med Churchill, utan var en högt ansedd medlem av House of Lords.

Idag med facit i hand har det kommit att visa sig att det var brittiska tjänstemän som försåg japanerna med all den teknik och kunskap som möjliggjorde attacken på Pearl Harbor, detta under loppet över 20 år, och att en man mer specifikt gav japanerna så pass mycket avgörande militär information att utan hans agerande skulle attacken aldrig ha kunnat äga rum.

Efter första världskriget År 1919 ledde William Forbes-Sempill, en befälhavare inom brittiska flygvapnet och vars far hade varit kung George V:s aide-de-campe, ett uppdrag i Japan, att hjälpa dem utveckla ett flygvapen.

Men när Japan byggde sitt första hangarfartyg flera år senare, bröt Storbritannien sitt samarbete, – i vart fall officiellt som det skulle komma att visa sig – på uppmaning av USA. Sempill fick då istället ett jobb som rådgivare till andra regeringar i deras strävan att bygga upp sina flygvapen, men fortsatte i sin nya roll också i hemlighet att hjälpa Japan.

Sempill försåg japanerna med både designen av de senaste flygmotorerna, bomber och alla typer av tillbehör som följer flygplan, enligt Richard Aldrich, en professor från University of Warwick, som forskat kring de tidigare klassificerade brittiska filerna som rörde Sempill. Tack vare hjälpen från Sempill och en annan framstående brittisk pilot, Frederick Rutland, kunde den japanska flottan börja mäta sig med britternas på bara sju år.

År 1924 var den brittiska underrättelsebyrån MI5 Sempill på spåren, efter att ha avlyssnat alarmerande korrespondens mellan honom och japanerna, som innefattade hemliga detaljer om de senaste brittiska flygmotorerna och diskussioner om att rekrytera andra britter på hög nivå.

Men trots deras överväldigande bevisning mot Sempill, ledde detta ”förräderi” inte till något åtal, man gjorde lustigt nog ingenting alls för att stoppa hans aktiviteter i rädsla för att genera regeringen – misstankar om att man spelade dubbelt var naturligtvis ingenting man från den brittiska regeringen ville ha diskussioner om i det offentliga.

Svårigheten menade man från regeringens sida var att Sempill var en krigshjälte, med ursprung från själva kärnan av den brittiska aristokratin och kände precis alla – inklusive Churchill. Så det saknades politisk vilja att göra någonting åt det, och det slutade aldrig, inte ens 20 år senare mitt under brinnande krig.

I mitten av 1930-talet blev Sempill medlem av House of Lords och anslöt sig också till ett antal brittiska pro-nazistiska grupper, något som var vanligt inom den brittiska aristokratin inför upptakten till andra världskriget. En regeringstjänsteman menade tex ”att om vi samlade upp alla pro-nazistiska sympatisörer i Storbritannien, måste vi låsa in hälften i House of Lords.”

När Churchills uppmärksamhet påkallades 1941 och vad Sempill sysslat med för verksamhet, var han såklart livrädd för att världen skulle få veta att han pratade om militära hemligheter med Sempill som sedan vidarebefordrade vad han sagt till den japanska ambassaden, deras utpekade fiende.

Även när han blev påkommen med att ringa till den japanska ambassaden flera gånger i veckan efter attacken mot Pearl Harbor, undkom Sempill något gripande. Och när Underhuset började prata om en potentiell utredning, sa Churchill bestämt nej.

Om det hade gått till en rättegång, skulle det ju ha varit minst sagt svårt att förklara hur man hjälpt japanerna sedan 1920-talet utan att någon reagerat. Den brittiska såsom amerikanska flottan förstördes av det japanska flygvapnet som hade byggts upp med hjälp av Sempill, och mannen som ledde attacken hade dessutom tränats av Sempill. Man kan ju bara föreställa sig vilken effekt detta skulle ha haft i mitt under brinnande krig på den amerikanska opinionen.

Efter kriget dekorerades Sempill både av japanerna, av britterna och av Sverige (Nordstjärneordern 1956) – de två senare, förmodligen, för att ytterligare täcka hans aktiviteter. Ironiskt nog blev Rutland, som lärde japanerna hur man skulle starta och landa från hangarfarryg och hur man skulle bedriva spionage mot amerikanska baser, internerad av britterna i två år för att till sist begå självmord – inget bondeoffer här inte. Till skillnad från Sempill hade Rutland inte en aristokratisk bakgrund som kunde skona honom.

Utan deras hjälp skulle Japan ha saknat den militärtekniska förmågan att kunna slå mot Pearl Harbor, det skulle helt enkelt ha varit omöjligt för dem att genomföra attacken utan britternas hjälpsamma hand.

Att det hela handlade om att skapa förutsättningarna för att få USA med i kriget rent opinionsbildningsmässigt torde vara svårt att missa, inte minst som den brittiska spionen William Stephenson var skickad till USA för att få amerikanarna mer välvilligt inställda till att gå i krig på de allierades sida redan 1940, och det var ju trots allt det ekonomiska handelsembargo man från Roosevelts administration satte på Japan som sedermera ledde fram till attacken – (Dean Achesson som författade handelsembargot blev belönad med Nobels fredspris 1945, i sina insatser för att skapa Förenta Nationerna.)

En attack som man enligt flera källor menar att Roosevelts administration var väl medvetna om dessförinnan, men ingenting gjorde åt.

(Se omslagsbild)

Är det ett rimligt antagande att detta ej gjordes med ett klart syfte?

Vill du se mer av det vi gör? Stöd oss på Patreon!
Du kanske även gillar
1 Kommentar
  1. Krister Knutars säger

    Det sägs att fartygen som låg förankrade i Pearl Harbour var de äldsta i flottan och ändå på väg att tas ut bruk. Jag har inte faktakollat detta men om så är fallet så ger det ytterligare indicier till -kedjan.

Lämna Ett Svar