En Amerikansk president har för första gången korsat den demilitariserade zonen (DMZ) och satt sin fot på Nordkoreansk mark, och märkligt nog för majoriteten i den humanitära stormakten Sverige blev det president Trump, inte någon annan av alla fredsälskande presidenter som har släppt sina goda, demokratiska bomber världen över sedan gränsen upprättades 1953.
Svensk presskår och de mer känslostyrda individerna kommer att reagera med opinionsbildning och att det här bara är ett ”propagandatrick”, men det finns en väldigt viktig del i att blickarna hamnar på Nordkorea som är kopplat till – döm om inte längre någons förvåning – Sverige!
Sveriges neutralitet utnyttjades
Efter vapenstilleståndet på den Koreanska halvön skapades ”Neutrala nationernas övervakningskommission.” Det är United Nations Command, Military Armistice Commission (UNCMAC), som är en del av den mekanism som reglerar relationerna mellan Nord och Sydkorea. Enligt vapenstilleståndet skulle 4 höga tjänstemän från neutrala nationer utses, och av FN-kommandot valde man därifrån Schweiz och Sverige medan den Koreanska Folkarmén och Kinesiska folkets frivilligarmé valde Tjeckoslovakien och Polen.
Att Sverige sedermera från år 1975 som enda västerland etablerade en ambassad i Pyongyang från vilken man skött de diplomatiska förbindelserna mellan Nordkorea och de gamla kronkolonierna som ingår i five-eyes – England – USA – Canada – Australien – Nya Zeeland, och det faktum att det var det svenska Investor-ägda företaget ABB under ledning av Donald Rumsfeld som sålde kärnreaktorer till Pyongyang år 2000, väcker ju berättigade frågor om det uttryckta målet av fred verkligen varit det eftersträvansvärda, när nu Donald Trump har lyckats med att frosta av Washingtons relationer med Pyongyang på bara några år, det som Sverige misslyckats med sedan 1953, genom att utesluta Sverige ur förhandlingarna staterna emellan.
Kärnkraft blev kärnvapen
Reaktoravtalet med Nordkorea var alltså politiskt – utåt sett – en del av den tidigare presidenten Bill Clintons försök att få Nordkorea positivt engagerat med väst. Tanken uppgavs vara att minska spänningarna på den koreanska halvön genom att erbjuda olja och lättvattenreaktorer i utbyte mot att kärnvapeninspektörer fick tillträde till landet.
Lustigt nog så blev det istället just kärnvapenhot som blev konsekvensen av den manövern, varför det är svårt att värja sig från intrycket av att detta inte skulle ha varit själva målet – dvs som vanligt etablera konflikt för att i ett senare skede skapa en marknad för det militärindustriella komplexet, där inte minst svenska intressen och då i synnerhet familjen Wallenberg under flera århundraden varit starkt investerade.
Sidenvägen är redo för fred
Det har samtidigt förberetts för fred på den Koreanska halvön. Dorasan är en tågstation i Sydkorea som har byggts precis vid Nordkoreanska gränsen, strax utanför den demilitariserade zonen.
Inga tåg avgår ännu av uppenbara skäl, men allt är färdigbyggt och redo för en vacker symbolisk startpunkt för imperialistfria handelsförbindelser genom hela Asien, Ryssland, och, om västvärldens befolkning börjar lyssna på sitt förnuft istället för krigshetsande politiker, även Europa.
Nu när Sverige är ute ur bilden i Nordkorea, då president Trump föredrar att tala direkt med Kim Jong-un istället för genom det svenska ombudet, verkar chansen öka markant för bättre relationer, ekonomiska samarbeten och förhoppningsvis även en militär avveckling i området. Kim träffade förra året Kinas president Xi i Peking och mötte Sydkoreas president Moon Jae-in i den demilitariserade zonen i april 2018, och nu har även Trump visat sin goda vilja i saken och bokstavligen tagit ett längre steg än någonsin.
Framtida solsken står alltså på agendan, och eftersom detta som sagt har skett i raketfart efter Sveriges sorti som medlare, står det klart att det inte är på grund av vår insats som det ser ut att bli fred i världen.
Kommentarer är stängda.