Vi haft en rörlig växelkurs sedan 1992 säger Stefan Ingves efter ett tal hos Nationalekonomiska föreningen i veckan.
Vad hände då och varför hände det? – Jag skall ju egentligen inte tjata mer om den av Investor regisserade valuta-attack som Soros gjorde mot kronan för att spräcka valuatormen – det fasta växelkurssamarbetet – för att då kunna accelerera kreditexpansionen som då hände, när man skrämde skiten ur befolkningen genom att höja styrräntan till 500% (den som saknar mekanisk koppling till bankernas lånegivning) och alla blev glada över att få fortsätta att bli alltmer skuldsatta… grundlurade idioter med andra ord!
Ingves tillade att det kan finnas något som gjort att den reala växelkursen trendmässigt försvagats under lång tid, men att han inte vet vad det skulle vara.
”Jag kan inte svara på det i dag”, sade han.
Nähä, men det kan jag svara på åt dig då istället!
Det beror på att relationen mellan utbud och efterfråga på valutamarknaden uppvisar ett efterfrågeunderskott – eller då överutbud om man så vill eller en kombination av båda dessa:
- Om man ser till de strategiska produkter som Sverige exporterar så finner vi vad för någonting – bakom dessa finner vi i alla fall någonting som omvärlden börjar lära sig att hata…
- Om dessutom omvärldens efterfråga minskar på grund av deflationsbaserad realekonomisk stagnation (på grund av skuldmättnad) ja då blir det ju inte mycket bättre ur det perspektivet i alla fall.
Om man dessutom anar att den svenska finansiella tillgångsprisinflationen kanske ”möjligen” kan spilla över in på valutamarknaden genom att investerare försöker att valutasäkra sig, ja då kan vi nog komma ganska nära det svar som Åsa-Nisse absolut inte vill visa att han egentligen har på loftet.
Kommentarer är stängda.