Det är inte längre möjligt att tiga om att bankerna skapar 98% av samhällets betalningsmedel. DN skriver nu öppet om detta i en artikel om Riksbankens initiativ ”E-kronan”, ett framtida digitalt alternativ till kontanter.
Om man inte kan tiga, är en annan taktik att inte nämna de viktiga detaljer som gör bedrägeriet uppenbart, och dessa detaljer undviker Stefan Ingves mästerligt.
Den finansiella belastningen i form av den ackumulerade räntekostnaden är det såklart knäpptyst om. Den elefanten i rummet är täckt av både målarfärg och tapeter.
Det smygs även kring att Riksbanken inte har någon egen betalningsinfrastruktur. Majoriteten av alla finansiella transaktioner idag går genom SWIFT, bankernas proprietära system. Riksbankens betalningssystem RIX används bara som ett clearingsystem mellan de storbanker som ingår där. Det spelar ingen roll om öppettiderna utökas eftersom inga privatpersoner har ett konto i RIX, och även om det skulle hända så är frågan genom vilken infrastruktur och hårdvara som dessa transaktioner av E-kronor kommer att utföras mellan miljontals medborgare? Knappast de redan existerande ”alternativa, mindre effektiva lösningar” som Ingves pratar om?
Sist men inte minst, hur ska Riksbanken få ut dessa räntefria E-kronor i cirkulation i realekonomin? En gåva från Ingves? Kasinospel i E-kronor-appen? Knappast, så den ickeproduktiva belastningen på realekonomin kommer inte att minska genom E-kronan, eftersom bankernas skuldkrediter redan är skapade och belastande, oavsett vilket konto de ligger på.