Konkurrens hos gemene svensk ses överlag som något bra som kan sporra t.ex företag att bli lite bättre än sina konkurrenter på samma marknad. Problemet med konkurrens är att det leder till eliminering. Om vi konkurrerar tillräckligt hårt och länge blir det till slut så att en har allt och alla andra ingenting.
Skrämmande likt vad som sker med den drömbaserade digitalkonfettin (pengar) efter skuldmättnad, då pengarna kanaliseras i en allt snabbare takt från den reala värdeskapande delen av ekonomin till den ickeproduktiva finansiella delen av ekonomin – för att likviditetsförsörja den ackumulerande räntekostnadstillväxten eftersom ny digitalkonfetti föds med ett evigt växande underskott, då beloppet för räntan inte skapas vid lånetillfället.
Detta är monetärmekanisk fundamenta, ett system som är fullständigt uppochner och framförallt ohållbart över tid.
Konsekvenserna av ren mekanik
Det kan på rent mekaniskt vis inte bli något annat efter skuldmättnad än att allt färre människor blir allt rikare på allt fler människors bekostnad. Den ickeproduktiva finansiella belastningen på systemet skenar exponentiellt på bekostnad av samhällsviktiga funktioner – en orm som tuggar på sin egen svans – som idag översatt till kronor ligger på drygt 400 miljoner per dag till förmån för enskilda nyttomaximeringsintressen, bara för att samhället ska ha ett allmänt betalningsmedel.
Detta är vad pengars design för med sig för konsekvenser för samhället, pengar som gör att vi t.ex kan betala hyran, tanka bilen eller handla mat i affären – som i byn nu till antalet har halverats.
Konkurrens leder som sagt i det långa loppet till eliminering och allt fler oftast lite mindre aktörer försvinner från marknaden och de stora företagen får som en konsekvens allt större marknadsandelar. Med tiden blir där slutligen en aktör inom respektive område och då aktiebolag enligt lag skall gå med vinst, vad är det som säger att den part med monopol inte väljer att ta hutlösa priser?
Ett av det mer talande exempel på detta är utfasningen som sker av kontanterna, som idag endast utgör 2% av det allmänna betalningsmedlet och Sverige spås som första landet i världen bli kontantfritt redan 2023 – vilket implicit innebär att det svenska folket sitter fullständigt i knäet på privata intressen då dagens elektroniska infrastruktur där betalningarna idag rör sig över kontrolleras av enskild part, precis som vi gett bort rätten till privata vinstmaximeringsintressen att skapa de allmänna betalningsmedlet – som idag utgörs till 98% av enskild kontrollerad räntebelastad skuld – när det i Sveriges grundlag första paragrafen står att all offentlig makt utgår ifrån folket.
Utgår verkligen makten från folket då det inte går att bedriva någon politik utan ekonomi, och det är bankernas pengar som styr den ekonomi som kontrollerar politiken?
Det kan inte bli på något annat vis eftersom pengar genomsyrar i princip allting i samhället och designen på samhällets pengar gör vad den gör. Den ickeproduktiva finansiella belastningen märks inte så markant i början när ett system som det nuvarande som kräver evig tillväxt sjösätts, men med tiden och framförallt då det valutafinansiella systemet blir skuldmättat så ökar belastningen exponentiellt, och den exponentiella utvecklingsriktningen är det vi märker av idag när allt fler företag och butiker går omkull, bankkontor lägger ner och allt mer centraliseras och ”kunden som alltid har rätt” har varken några alternativ eller några större valmöjligheter.
Med-borgarna ute i stugorna får helt enkelt allt mindre medel och sätts i direkt beroendeställning till privata intressen som inte har något samhällsansvar mer än deras enskilda nyttovinstmaximering – eftersom systemet kräver evig tillväxt – kreditexpansion – på en planet med ändliga resurser – en omöjligt hållbar ekvation över tid.
Större nedläggningar i år i Tollarp
- Broköps handelshus, feb 2019 – Dålig lönsamhet
- Sparbanken, mar 2019 – Effektivitetsskäl och ”ekonomisk aspekt”
- Hemköp, aug 2019 – Dålig lönsamhet
Lösningen?
Det är svårt att förändra världen själv men det är lättare att förändra sig själv än andra, och individen måste utvecklas om samhället ska kunna utvecklas eftersom samhället består av individer. Lösningen ligger helt enkelt i att förstå problematiken med dagens system för att vi inte skall återupprepa samma dumheter om efter annat – inte minst för våra barn och barnbarns skull.