Vi har ett problem, de har ett problem, Sverige har ett problem. Förr eller senare kommer vi behöva lösa det. — Ulf Kristersson (M)
Det här med problemformulering och konsekvensanalys har aldrig varit en paradgren i Sverige, speciellt inom politiken.
Låt oss göra en kort analys. ”Vi har ett problem,” som enligt Kristersson är att det kommer för många flyktingar till Sverige. Frågan att ställa då är inte ”varför är det ett problem?” utan ”varför kommer det för många flyktingar till Sverige?”
Kanske ser man då att det här ”problemet” var inte det faktiska problemet utan ett symptom. Det ligger något djupare till grund, alltså ett skuldmättat finansiellt system som kräver migrationsrörelser för att fortsätta kreditexpandera så systemet inte kollapsar. Därför är vi beroende av terroristorganisationers uppkomst och militära insatser i andra länder, något som vår utrikespolitik reflekterar.
Kristersson tycker dessutom att SD är ”bra på att peka på problem”, men någon djupare analys och problemformulering i stil med ovanstående har vi aldrig hört därifrån heller.
Ingen som har betraktat det här i längre än en valperiod kan väl tro att det är ignorans hos politikerna som ligger till grund för detta eviga pekande på symptom och ovilja att tänka ett steg längre? Behöver S och M gå samman till Socialmoderaterna innan folk förstår hur riggat spelet är, att partipolitiken bara är en kuliss som döljer det faktiska problemet?
Låt inte politikerna komma undan enkelt nu i valtider. Kräv en djupare förklaring av dem, och en faktisk problemformulering.
Kommentarer är stängda.